Recensioner

”Återigen mötte vi nämligen samma slags fina, fräscha musikanteri och samma sprudlande spelhumör.
De inledde med romanser av Stenhammar, Rangström, Maurice Karkoff, Argento, Emil Sjögren och Richard Strauss, med stigande utbyte nummer för nummer, vilket inte bara hade med uppsjungen röst att göra utan mer att plyschtonen vek för mer återhållna känslor.
Först i operaavdelningen blev dock de bådas verkliga talanger helt uppenbara, Karin Kjellgrens sceniska begåvning och Helen Sällfors förmåga att smidigt ladda upp spänningen och följa sångerskans spirituella utspel. Särskilt Puccini passar hennes temperament, men hon bjöd också på arior av Bellini och Verdi, och bland de två extranumren fick speciellt Griegs Jeg elsker dig särskild laddning på Alla hjärtans dag.”

”Musiken utgörs inte bara av guldörhängen; den har också en bärkraft som lyfter uttrycket i sången, särskilt Agneta Eichenholzs och Karin Kjellgrens delikata sopraner och Katarina Giotas tändande och mustiga mezzo.”

”Annars är det roligt när operans sångare får visa sina komiska förmågor -Mattias Ermedahl, Carolina Sandgren och Tomas Lind har verkligen sådana. Och alldeles nyutexaminerade Karin Kjellgren gör ni klokt i att lägga på minnet. Hon gör sin Juliette med intelligens, livlighet och känslofullhet.”

”Jag skulle så gärna vilja lovorda alla lika mycket. Men recensentyrket är hårt och grymt. Lika hårt och grymt som sångaryrket. Men man måste vara sann mot sig själv. Och sanningen är, att på Operastic uppträdde en redan nästan fullfjädrad stjärna, det hörde och såg vi alla. Hon heter Karin Kjellgren, sopran.”

”Detta stycke låter uteslutande kvinnorna stå för de vokala utmaningarna, medan männen står för komiken och skådespeleriet. Och har man en så oemotståndlig och skönsjungande damtrio som Agneta Eichenholz, Katarina Giotas och Karin Kjellgren med bestickande läckra röster till den färgrika orkestreringen är allt gott och väl.”

”Jubilaren Mozart hedrades med tre nummer. Först ut var Åke Zetterström i Champagnearian ur Don Giovanni. Det sprudlade virilt ur denna basstrupe, och ännu mer känslosamt blev det när Karin Kjellgrens mjuka sopran höjde scennärvaron och alldeles ljuvligt lockade fram det lekfullt erotiska uttryck som Mozart var mästare på.”